Palestinamandatet

Efter det Osmanska rikets upplösning efter första världskriget tillhörde landet fram till självständigheten 1946 det brittiska Palestinamandatet. År 1921 delades detta mandat i två delar varvid området öster om Jordanfloden blev Emiratet Transjordanien och Abdullah Ibn Hussein, son till sharif Hussein ibn Ali i Mekka, insattes som emir.

Självständighet

År 1946 fick Transjordanien sin självständighet, och bytte år 1950 namn till Jordanien för att bryta kopplingen till Västbanken. Kung Abdullah I blev mördad 1951 av en palestinier. Från 1948 till 1967 ockuperade och annekterade Jordanien Cisjordanien och deras del kom att kallas Västbanken.

1958 gick Jordanien ihop med Irak i Arabunionen Irak-Jordanien. Det blev dock bara en kortlivad konfederation som upphörde samma år. 1965 bytte Jordanien ut stora landområden öken mot Aqaba och omgivande områden.

År 1967 förlorade Jordanien sina territorier väster om floden Jordan, sedan landet tillsammans med Egypten och Syrien förlorat mot Israel i sexdagarskriget. 1973 attackerade Jordanien Israel, som dock vann kriget.

Jordanien gav under dess första år medborgarskap till de flesta personer som bodde inom landets gränser. Detta har dock ändrats på senare år och staten har dragit in medborgarskap för de som anses vara palestinier. De ges dock fortfarande rätt att arbeta i landet.