För att kunna uppleva shopping i Orienten på ett positivt sätt kan man följa följande tips:

• Planera din shopping och reservera tid för detta utan att du behöver stressa för att hinna med något annat.
• Var öppen och tacka ja om någon bjuder på dricka eller te i butiken eftersom detta öppnar en kanal för diskussioner och du kan få en givande pratstund eller kanske en ny vän i landet du besöker.
• Ofta är det så att de flesta butiker har nästan samma produkter så det kan vara bra om du frågar i olika butiker vad det kostar och sedan väljer en butik där du trivs med personalen eller där du får en bra känsla.
• Var säker på att ingen kommer att tvinga dig att köpa något du inte vill.

Om du vill gå i fred utan att behöva prata med någon så kan det vara bra om du undviker ögonkontakt, mörka solglasögon funkar bra i detta fall. När du inte önskar kontakt skall du inte svara alls på tilltal, även om någon pratar med dig, utan att helt ignorera är det mest effektiva. Detta signalerar också till andra säljare i närheten att du inte är en kund på utkik efter något att köpa och de kommer då lägga energi på andra istället.

Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!

Kanonerbjudande för dig som besöker oss på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015!

Malariafri safariresa till Sydafrika 31/3 – 8/4 – 2016

Orientenresor kan genom Afrikanoresor nu erbjuda Er 7 nätter på 5***** Safari Lodge i Sydafrika

för endast 2 500:- SEK per person.

Allt detta ingår:

• 7 nätter på 5***** Safarilodge (Sebatana Private Reseve) i del i dubbelrum.
• Frukost alla dagar. 
• Te och kaffe alla dagar.
• Välkomstdrink med info om reservatet och viltet.
• Transfer från och till flygplatsen i Johannesburg*.
• Fri internet.

*Transfern är anpassad till nedanstående flyg:

Flyginformation med Qatar Airways via Doha:

Tillval:

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Orientenresor deltar i år på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015.

Ni är välkomna att besöka oss i vår monter nr. C07:58

För mer information tveka inte att kontakta oss på 0470 170 70.

Orient Travel på Seniormässan i Stockholm

Från och med 1 september 2014 är det möjligt att erhålla elektroniskt visum för resor till Burma. Elektroniskt visum gäller endast för turistresor med ankomst till Yangon internationella flygplats. Visum söks online på http://www.myanmarevisa.gov.mm och kostar 50 USD.

Läs om våra resor till Burma.

Vår reseproducent Ahmed Hafez har besökt resemässan ITB i Berlin även i år och kommit hem med mycket spännande material inför nästa säsong. Ahmed har gjort mycket bra avtal med lokala arrangörer i bland annat Marocko, Indien och Iran och vi kommer därför kunna erbjuda nya spännande resor under nästa säsong.

Ahmed på ITB Berlin

Uppgifter om antalet invånare i Myanmar och annan statistik är i många fall osäkra, bland annat beroende på att många har flytt eller arbetar utomlands. Nästan en tredjedel av burmeserna är under 15 år och mindre än av tio uppnår 60 års ålder. En stor del av befolkningen bor i de bördiga områdena längs floden Irrawaddy och i deltat.

Av landets talrika folkslag räknas drygt två tredjedelar till bamarfolket som också kallas burmaner. De bor i huvudsak i låglandet, den vidsträckta centralslätten kring Irrawaddy och Sittang. Det var efter detta folk som landet fick sitt namn. Landguiden har valt att använda namnet burmaner – och deras språk burmanska – medan vi med burmeser avser alla invånare i Burma oavsett etnisk tillhörighet.

1989 bytte de styrande militärerna namn på landet, från Socialistiska republiken Unionen Burma till Unionen Myanmar. Det gamla namnet Burma ansågs diskriminera de invånare som inte är burmaner. Namnet Myanmar används ofta i många länder, men liksom andra svenska medier har vi valt att hålla fast vid namnet Burma. Även stavningen på städer och vissa folkgrupper ändrades och i dessa fall anges den nya stavningen inom parentes.

Omkring 30 procent av landets befolkning tillhör cirka 100 officiellt erkända nationella minoriteter och stamfolk. Störst är Shan, en folkgrupp som bor i dalarna på den stora högplatån i öster. Den näst största minoriteten, Karen (Kayin), återfinns dels i Irrawaddyflodens delta sydväst om huvudstaden Rangoon (Yangon), dels i gränsbergen mot Thailand i öster. Arakaneserna (rakhine) bor längs kustremsan i väster nära gränsen till Bangladesh. Andra folkgrupper är chin längs gränsen mot Indien, Kachin och naga i bergen längst i norr, Karenni (kayah) strax norr om karenernas område utefter den thailändska gränsen samt mon utefter kusten längst ned i sydöst. I synnerhet i shanfolkets område i nordöst återfinns bergstammar som wa, lahu, akha, pa-o, palaung samt en mängd andra mindre folkslag. Wa-folket (cirka 400 000 lever i Burma) svarar för en stor del av opiumhanteringen.

Bland inflyttade utlänningar märks framför allt kineserna och indierna som ofta dominerar affärslivet i städerna.

När Burma blev självständigt 1948 underlät den nya regeringen att lösa frågan om minoriteternas rättigheter. Olika konstellationer av befrielserörelser har sedan dess kämpat för någon form av självstyre. Landet har därför mer eller mindre befunnit sig inbördeskrig under hela sin moderna historia.

Militärregimens politik gentemot minoritetsfolken har lett till en omfattande utvandring till grannländerna. Över 250 000 svårt förföljda muslimer flydde på 1990-talet till Bangladesh (se Religion). En del av dem har efterhand återvänt med hjälp av FNs flyktingorgan, UNHCR, men många tvingas leva i flyktingläger. Flera hundra tusen personer befann sig på flykt inom landet 2005, enligt organisationen Human Rights Watch, och över två miljoner hade flytt till grannländer. Av över en miljon burmeser i Thialand – båda burmaner och minoritetsfolk – är omkring 140 000 politiska flyktingar medan de flesta övriga ses som illegala invandrare.

Folkmajoritetens språk, burmanska, är också officiellt språk. Tillsammans med tibetanska utgör det grundstommen i den tibeto-burmanska språkgruppen. Till den familjen hör också flera av Burmas minoritetsspråk: arakanesiska, karen, karenni, kachin och chin samt några smärre dialekter, t ex naga utefter gränsen mot Indien. Mon, palaung och wa tillhör språkgruppen mon-khmer och är således besläktade med khmer, huvudspråket i Kambodja. Shan är ett thaispråk, nära besläktat med thailändska och laotiska.

Nästan samtliga språk skrivs med ett alfabet som, med vissa modifikationer, är baserat på monfolkets skrift-vilken i sin tur har inspirerats av sydindiska skrivsätt. Kristna missionärer introducerade på 1800-talet det latinska alfabetet för att skriva kachin, chin och wa. Engelska används allmänt i affärslivet och inom förvaltningen.

Den överväldigande majoriteten av burmanerna, arakaneserna, mon, shan och pa-o samt flertalet karener är buddister av theravadaskolan, d v s samma typ av buddism som förekommer i Thailand, Laos, Kambodja och Sri Lanka. För anhängarna av theravadabuddismen, «den lilla farkosten», står Buddhas filosofi i centrum och Buddha ses som en vishetslärare och ett föredöme men inte som en frälsargestalt vilket är fallet inom mahayanabuddismen, «den stora farkosten», som finns i t ex Tibet, Kina, Japan, Korea och Vietnam. Buddistmunkar har spelat en viktig roll i motståndet mot militärregimen.

Bland minoritetsfolken kachin och chin är de flesta kristna, främst baptister men också katoliker. Kachinfolkets baptiströrelse grundades av den svensk-amerikanske missionären Ola Hanson, som även konstruerade ett skriftspråk åt kachinerna. Starka kristna inslag finns också bland karenerna, karenni, naga, lahu och wa. Traditionella naturreligioner lever kvar bland flera bergsfolk som naga, wa, lahu, akha, och i viss mån även kachin och karen.

Indierna i städerna är till största delen muslimer men det finns också hinduer och sikher. I arakanområdet på gränsen mot Bangladesh finns en muslimsk minoritet, rohingya, som också talar sin egegn arakanesiska dialekt, vilken är uppblandad med bengaliska och persiska.

Rohingyas har ända sedan 1960-talet förföljts av regimen, som ser dem som ett utländskt folk som därför inte får medborgarskap ( se ävenBefolkning och språk). Rapporter om att moskéer och kyrkor har rivits för att ersättas av buddhisttempel eller arméförläggningar når ibland omvärlden. Formellt råder dock religionsfrihet i landet.

Läs mer om Burma.

Skolundervisningen är avgiftsfri för alla där den finns att tillgå, vilket är fallet i samtliga städer men inte alltid på landsbygden. Grundskolan omfattar fem år och påbörjas vid fem års ålder. Därefter följer ett treårigt mellanstadium samt ett tvåårigt högstadium. Drygt fyra barn av fem beräknas inleda grundskolan eller går i buddistiska klosterskolor, men bara hälften av en årsklass fortsätter i mellanskolan medan en av fyra studerar på högstadiet.

Efter studentoroligheter 1988 (se Modern historia) var samtliga skolor – från grundskolor till universitet – stängda och ingen undervisning förekom på över ett år. Universiteten öppnade först i augusti 1992. Efter stora studentdemonstrationer i december 1996, mot bland annat utbildningens låga kvalitet, stängdes åter universiteten. Först sommaren 2000 fick cirka 60 000 studenter återuppta studierna efter löfte om att hålla sig borta från politiken. Många institutioner flyttades dock ut från de största städerna för att skilja studenterna åt och militären övervakar vilka som befinner sig i skolorna.

Universiteten i Rangoon och Mandalay har traditionellt varit de främsta, men utbildningens standard har sjunkit, på alla nivåer, sedan mitten av 1990-talet. Regimen satsar bara drygt en procent av BNP på utbildningen. Sedan några år finns ett antal privata skolor; en del tar ut höga terminsavgifter medan andra drivs genom välgörenhet.

Buddismen spelar en viktig roll i den folkliga kulturen och dominerar de flesta festivaler som också följer risodlingens årscykel. Den viktigaste festivalen thingyan, vanligen i mitten av april, är Burmas nyår och höjdpunkten under den heta årstiden. Viktiga är också de lokala pagodafestivalerna, hpaya pwe.

Burma har också en rik berättartradition med många poeter, dramatiker, musiker och skådespelare. Steninskriptioner har hittats från Pagan-dynastin (se Äldre historia), men de äldsta bevarade litterära texterna på burmanska härrör från slutet av 1300-talet.

De moderna författarna är i hög grad påverkade av engelsk litteratur. Mest känd i Europa är Paschall khoo Twee, som lämnade landet efter de blodiga protesterna 1988 och studerade i Cambridge. Han har hyllats för bl a sin bok «From the land of green ghosts», som utkom 2002.

Den vanligaste formen av underhållning, pwe, är en kombination av sång, dans och teater. Vid en nat pwe blir dansarna besatta av andar (nats). Många byar har sin egen skyddande nat. Zat pwe är en annan form av pwe och båda ackompanjeras vanligen av en saing-orkester som domineras av slagverk. Unikt för Burma är instrumentet pat-waing, som består av 21 stämda trummor i en cirkelformad träram.

Bland konsthantverket märks träsniderier, lackarbeten, guld- och silvervaror samt skulpturer med Buddha och mytologiska figurer. Ett nationalmuseum finns i Rangoon och regionala museer i Mandalay och andra städer.

Staten kontrollerar massmedierna och journalisternas arbete är omgärdat av många restriktioner. Alla artiklar, bilder och annonser granskas av censuren vilket också bidrar till en stark självcensur hos journalisterna. Ändå har många hamnat i fängelse – det kan räcka med innehav av en för bjuden utländsk tidning. Enligt organisationen Reportrar utan gränser tillhör Burma de tre länder i världen där massmedierna är minst fria.

Sju av de journalister som hade dömts till långa straff under 1990-talet frigavs i förtid under 2005. De hade på olika sätt påtalat militärjuntans brott mot de mänskliga rättigheterna och hade anklagats för kontakter med oppositionsledaren Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD. En som dock inte frigavs var hennes nära rådgivare, den 75-årige Win Tin, som då suttit fängslad i 16 år. Även utländska journalister utsätts för rigorös kontroll. Många har nekats inresevisum, utrustning och film har konfiskerats och flera har gripits och utvisats.

Den ledande tidningen är Myanmar Alin (Myanmars nya ljus), som även trycks i en mindre engelsk upplaga (totalt omkring 400 000 exemplar). Bägge versionerna är språkrör för den styrande militärjuntan. Det finns ett litet antal privatägda tidningar och tidskrifter, men de är kraftigt censurerade.

Den statliga myndigheten MTRD (Myanma TV and Radio Department) sköter radio- och Tv-sändningar på burmanska, engelska och flera minoritetsspråk. Även etermedierna återspeglar regeringens linje, men Burma nås också av radiosändningar på burmanska och flera lokala språk från utländska bolag. Oppositionen driver ett bolag, Democratic Voice of Burma, som från Norge sänder kortvågsradio och TV via satellit. Det är straffbart att lyssna på de utländska programmen, som ibland utsätts för störningar.

En begränsad användning av internet tilläts 2002, båda på övervakade internetkaféer och privat. Till ett pris som få har råd att betala är det möjligt att besöka inhemska weeb-sidor samt ett begränsat antal utländska. Regimen har köpt in modern utrustning för att övervaka e-post, liksom mobilsamtal, samt blockera de flesta internetadresser, bland annat Yahoo och Hotmail. Antalet internetanvändare var endast 12 per 10 000 invånare, vid sidan av Nordkorea den lägsta siffran i Asian.