Förenade arabemiraterna har ett tropiskt klimat med regn- torrperiod. Nederbördsmängden är mycket liten och kommer i generellt ganska liten skala i januari, februari och mars, det är regnfritt april—november. Varje år kommer cirka 100 millimeter regn. Temperaturer ligger ofta över 40 grader Celsius under dagarna under sommarmånaderna, men svalare under vintern. Luftfuktigheten i kuststäderna Dubai, Sharjah och abu Dhabi en är mycket hög, över 85% under sommarmånaderna.

Svenska ambassaden i Kairo den 2013-07-04 avråder från icke nödvändiga resor till vissa delar av Egypten.

Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till Kairo, Alexandria, Port Said och

Suez. Transit genom Cairo International Airport omfattas inte av avrådan.  

Utrikesdepartementet avråder också från icke nödvändiga resor till norra Sinai-halvön norr om den väg som går mellan Suez och Taba, inklusive resor längs med Staden Taba samt flyplatsen i Taba omfattas dock ej av avrådan.

År 1952 utsågs den endast 16-årige Hussein till ny kung, sedan hans farfar Abdullah året innan mördats av en palestinier. Hussein kom att styra Jordanien i hela 47 år. Inrikespolitiskt styrde han med järnhand.

År 1967 tog Israel tillbaka Västbanken och västra Jerusalem i det s k sexdagarskriget med en stor palestinsk flyktingström in i Jordanien som följd. Många flyktingar var medlemmar i den Palestinska befrielseorganisationen, PLO, som efterhand togs över av mer radikala grupper och också blev allt mäktigare. Till sist ledde spänningar mellan PLO och Hussein till inbördeskrig 1970; PLO krossades och dess ledare tvingades lämna Jordanien. Sedan PLO indirekt erkänt staten Israel och övergett terrorismen inleddes 1991 fredsförhandlingar mellan Israel och en jordansk-palestinsk delegation; tre år därefter slöts ett fredsavtal.

När äldste sonen Abdullah tog över kungatronen 1999 inledde han en rad demokratiska reformer men avbröt snart försöken då fundamentalistiska islamiska grupper hotade att växa sig alltför starka. Utrikespolitiskt fortsatte Abdullah faderns väst- och USA-vänliga politik.

Kungafamiljen med kung Abdullah i spetsen har med rötter som kan härledas tillbaka till profeten Mohammed en mycket stark ställning i det muslimska Jordanien. Kungen tvingas dock manövrera mellan att hålla sig väl med väst, främst USA, vars stöd han behöver både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt, utan att stöta sig med den relativt stora USA- och Israelfientliga delen av den jordanska befolkningen. Denna återfinns framför allt bland palestinska och islamistiska invånare i städerna, medan kungen kunnat kontrollera parlamentet med hjälp av den mer kungatrogna men ofta konservativa landsbygdsbefolkningen, som gynnas av den nuvarande valkretsindelningen. Armén och säkerhetstjänsten är också lojala med kungen. De politiska partierna är svaga, vilket framgick senast vid parlamentsvalet i november 2010, då de flesta som valdes var partilösa.

I november 2009 upplöste kung Abdullah parlamentet. Han angav inget skäl till beslutet men det fanns ett utbrett missnöje med uteblivna reformer och i december samma år utsåg kungen en tidigare tjänsteman vid hovet, Samir al-Rifai, till ny regeringschef. Rifai fick stort utrymme att själv bilda en regering som skulle se till att landet bättre klarade följderna av den globala finanskrisen.

Jordanien har ett utsatt läge, inklämt mellan starka grannstater i en orolig region. Landets strategi har varit goda kontakter med en stormakt (förr Storbritannien, numera USA) som kan ingripa om det blir hotat. Samtidigt har jordanierna satsat på ett eget starkt försvar och den jordanska armén är arabvärldens kanske bäst utbildade, utrustad med vapen främst från USA. Jordanien har i väst länge setts som ett ovanligt stabilt arabland, som också ställt upp i olika fredsinitiativ för Mellanöstern. Kung Abdullah går dock en svår balansgång med sin västvänliga utrikespolitik, som en stor del av befolkningen är skeptisk till.

Jordanien har uppnått ett större välstånd än många andra stater i Mellanöstern, trots brist på naturtillgångar och en alltför liten jordbrukssektor, men främst tack vare utländskt bistånd, inkomster från jordanska gästarbetare utomlands och export av fosfat. Jordanien har också dragit fördel av sitt läge som knutpunkt för handeln mellan Europa och Mellanöstern samt av en välutbildad arbetskraft. Särskilt viktigt har palestiniernas kunnande och kapital varit för den ekonomiska utvecklingen, inte minst för finanssektorns tillväxt.

Till skillnad från många grannländer saknar Jordanien nästan helt tillgångar av olja och gas och är därför beroende av råvaruimport. Landet har få egna naturresurser med undantag av fosfat och pottaska (kaliumkarbonat).

Brist på vatten gör att endast 2,5 procent av landets yta är uppodlad. Lika mycket till skulle gå att odla upp men används främst som betesmark för får, getter och kameler.

Läs om resan till Jordanien.

Förutom en två mil lång kustremsa längs Aqabaviken vid Röda havet i söder är Jordanien helt omgivet av land. Större delen av ytan utgörs av en torr högplatå på mellan 700 och 1000 meters höjd.