Jordanien ligger i mellanöstern och gränsar i norr till Syrien, i nordost till Irak, i öster och i söder till Saudiarabien och i väst till Israel och västbanken. Tillsammans är gränser på 1619 km. Man har även en liten mängd kust (26 km totalt), man gränsar till Aqabaviken och Döda havet.

Naturen består mest av torra ökenplatåer i öster, med ett höglandsområde i väster. Delen av det östafrikanska gravsänkesystemet vid Jordanfloden agerar som en naturlig gräns mellan Jordanien och Israel. Den högsta punkten i landet är Jabal Ram, den lägsta är Döda havet.

Större städer inkluderar huvudstaden Amman i nordväst, Irbid och Az Zarga, båda i norr.

Klimatet i Jordanien är torrt och varmt, på grund av de stora ökenområderna. I landets västra delar får man dock mellan november och april större mängd nederbörd under regnsäsongen.

Jordanien är en konstitutionell monarki byggd på en konstitution från 1952. Kungen av Jordanien och hans ministerråd har den verkställande makten. Den jordanska kungen har en långtgående makt, han undertecknar och verkställer alla lagar, men hans veto kan ignoreras om två tredjedelar i över- och underhuset i Jordaniens parlament röstar för det. Det är också kungen som utser (och avskedar) landets domare, godkänner tillägg till konstitutionen, förklarar krig och styr de krigförande trupperna. Kungens ministerråd leds av en premiärminister och utses av kungen, som också kan avskeda rådsmedlemmar på premiärministerns begäran. Rådet svarar till underhuset i Jordaniens parlament och kan tvingas avgå om två tredjedelars majoritet i underhuset röstar för det.

Den lagstiftande makten i Jordanien tillhör landets tvåkammarparlament. Underhuset består av 110 personer valda till perioder av fyra år. Underhuset kan upplösas av kungen. Av de 110 platserna är nio reserverade för kristna, sex för kvinnor och tre för tjerkesser och tjetjenier. Det 40 personer stora överhuset väljs ut av kungen för perioder av åtta år.

Jordanien är ett mindre land, fattigt på egna naturtillgångar. Man är också beroende av utomstående länder för att möta sina inhemska energikrav. Främst möts detta genom ett regionellt samarbete med länderna i Gulf Cooperation Council och genom en naturgas-pipeline från Egypten. Landets inkomster kommer ifrån lättare produktionsvaror, främst textiler och kläder (som enligt avtal kan exporteras till USA utan tullar och andra handelshinder), men man är också starkt beroende av en export av fosfater och pottaska, stöd från jordanier utomlands och ekonomiskt bistånd från andra länder. Ekonomisk reform eftersöks, man satsar mycket på att få den inhemska IT- och turismsektorn att växa.

Resa till Aqaba i Jordanien

Boka din resa till Jordanien med vårt sommarerbjudande på Mövenpick Resort & Spa Dead Sea och Mövenpick Resort & Spa Tala Bay Aqaba inklusive alla transfers.

7 övernattningar för *2 900:- SEK per person i dubbelrum.

OBS: Man kan dela vistelsen mellan hotellen enligt önskemål!

*Flyg ingår ej. Erbjudandet gäller t.o.m. 10/9-2013 vid bokning senast 1/8-2013.

Förenade Arabemiraten består av följande sju emirat:

Abu Dhabi

Ajman

Dubai

Fujairah

Ras al-Khaimah

Sharjah

Umm al-Qaywayn

Samtliga emirat består av en stad med samma namn som emiratet där Abu Dhabi med 73 060 km2 är det största emiratet och upptar 87% av federationens totala yta och Ajman det minsta (260 km2).

Dubai är landets överlägset största stad med cirka 1,35 miljoner innevånare enligt fölkräkningen 2006, följt av Sharjah (685 000), Abu Dhabi (630 000), Al Ain (350 000), Ajman (202 000) och Ras al-Khaimah (130 000).

Emiraten är glest befolkade. Fram till 1960-talet levde här mest boskapsskötande nomader, jordbrukare i oaserna (dadelpalm), fiskare (tidigare bedrevs också pärlfiske) och handelsmän. Huvuddelen av invånarna är araber och numera bor de flesta i städerna, som byggts ut mycket snabbt i en arabisk-västerländsk blandarkitektur. Islamisk lag (sharia) gäller i varierande grad inom de olika emiratens rättskipning.

Omkring 19 procent av befolkningen utgörs av den lokala arabiska nationaliteten, emiratier, och 23 procent av andra araber och iranier. 50 procent av befolkningen är sydasiater (pakistanier och indier) och 8 procent är andra nationaliteter inklusive väst- eller östasiater.

Landets officiella språk är arabiska, dessutom förekommer persiska, engelska, hindi och urdu i betydande omfattning. På grund av att större delen av befolkning har skilda modersmål så dominerar engelskan som det gemensamma språket (lingua franca).

Islam är statsreligion. Majoriteten av medborgarna är sunnimuslimer och många av dem bekänner sig till wahhabismen.

Omkring 89% av befolkningen bor i städer, resterande bor i små byar som ligger utspridda i landet eller i oljefältbosättningarna ute i öknen.

Från att ha tillhört jordens fattigaste områden har de små shejkdömena genom export av olja och naturgas (här finns världens största reserver) på kort tid nått en hög levnadsstandard. Arabemiraten hör i dag till världens rikaste länder räknat i BNP per capita. Oljeindustrin har sedan 1970-talet expanderat oerhört kraftigt. Den har sitt centrum i Abu Dhabi och i den gamla handelsstaden Dubai, som blivit områdets finansmetropol. Oljeinkomsterna har investerats i utbyggnad av industri och infrastruktur (hamnar, vägar och flygfält), men pengarna har också satsats på social välfärd (kostnadsfri utbildning och sjukvård). Det råder svår brist på grundvatten och man har byggt stora anläggningar där havsvatten avsaltas.

Ekonomin domineras av oljeutvinning och handel. Överskotten från oljeindustrin har investerats i infrastruktur och används för att bekosta offentliga utgifter för vård, skola och försvar istället för skatter. Resterande överskott har placerats i stora statliga oljefonder som placerar i värdepapper och fastigheter inom och utom landet.

Som ett av världens finanscenter med enorma finansiella resurser har emiraten Dubais flygbolag Emirates snabbt blivit en av världens mest lönsamma och större bolag. Emiratet Abu Dhabi svarade med att bilda flygbolaget Etihad Airways som snabbt har öppnat nya flyglinjer runt hela världen. Man satsar stort på flygindustrin; Sharjah har utmärkt sig som en av världens största flygplatser för fraktflyg, Dubai International Airport är en av världens snabbaste växande flygplatser och båda ligger ett par mil ifrån varandra.

De sju delstaterna i Förenade Arabemiraten är (som landets namn visar) samtliga emirat. Emirerna väljer bland sig en president som fungerar som landets statschef. Eftersom emiraten är ärftliga monarkier och det är emirerna som väljer en av dem själva till president, brukar även federationen räknas som en monarki. Politiken i landet kan liknas vid elitism, ungefär 10-15% av befolkningen är medborgare och har privilegier som garanterar rikedom och skydd i domstol. Den övriga befolkningen har upphållstillstånd och är ej medborgare och har mindre rättigheter om han/hon är i konflikt med en medborgare.

Det som idag är Qatar var persiskt i flera tusen år innan det blev en del av Osmanska riket år 1872. Qatar var en av de så kallade fördragsstaterna som ingick i ett brittiskt protektorat från 1892. Landet blev självständigt den 3 september 1971 och valde, tillsammans med Bahrain, att inte ingå i Förenade Arabemiraten som de andra fördragsstaterna vilka fick sin självständighet samtidigt.