Geografi

 Sudan var Afrikas till ytan största land, fem till sex gånger så stort som Sverige, fram tills det delades i juli 2011. Det ligger i nordöstra Afrika med en kort kust mot Röda havet. En stor del av landet domineras av Saharaöknen, men söderut tar gradvis busksavann över.

Klimat

Klimatet är hett, särskilt i öknarna i norr, fast nätterna där kan bli kyliga vintertid. Regnen blir rikligare ju längre söderut man kommer.

Befolkning & språk

Sudanesisk befolkningsstatistik har länge betraktats som osäker – i synnerhet före den folkräkning som genomfördes i april 2008. Enligt den hade Sudan vid denna tidpunkt 39,1 miljoner invånare. Av dessa fanns 79 procent i norra och 21 procent i södra Sudan. Närmaste folkräkning innan dess hade hållits 1993 och omfattade inte södern.

Religion

Islam är statsreligion, men i princip ska religionsfrihet råda. Merparten av befolkningen är muslimer, oftast sunniter.

Utbildning

I teorin ska alla barn få gratis, obligatorisk grundskoleutbildning. Världsbanken uppskattade dock 2004 att bara 60 procent av barnen i skolåldern började skolan och att knappt 50 procent fullföljde grundskolan. Situationen var sämst i södern, där bara vart femte barn gått i skolan under det långvariga inbördeskriget.

Kultur

I norr är det kulturella inflytandet från islam starkt. De sufiska ordnarna har egna sång- och danstraditioner, som zikher och madieh. Före militärkuppen 1989 nådde arabisk populärmusik från Khartoum via radio vida utanför Sudans gränser och blev stilbildande på Afrikas horn.

Massmedier

Efter militärkuppen 1989 infördes sträng censur. Även södra Sudans rebellrörelse SPLM/SPLA inskränkte pressfriheten i områden som rörelsen kontrollerade.

Politiskt system

Fredsavtalet från 2005 mellan norra och södra Sudan löper ut 2011. I början på året hålls en folkomröstning om eventuell självständighet för södern. Tills vidare är Sudan en federation mellan norra och södra Sudan som har varsin regering och varsin president. Det finns också en gemensam samlingsregering, och norra Sudans president Omar Bashir (eller al-Bashir), är också hela federationens president.

Äldre historia

Nilen förenar Sudan med Egypten, och förbindelserna går tillbaka till faraonisk tid. Storbritannien ingrep på 1800-talet i bägge länderna, något som i Sudan ledde till det islamistiskt/nationalistiska mahdistupproret. Britterna besegrade dock mahdisterna i slaget vid Omdurman 1898. Inför Sudans självständighet på 1950-talet startade ett nytt uppror i det svarta, södra Sudan, riktat mot araberna i norr.

Modern historia

Sudan blev självständigt 1956. Landet styrdes främst från Khartoum i norr. Ett inbördeskrig mellan norra och södra Sudan utkämpades i två omgångar: 1955–1972 och 1983–2005.

Aktuell politik

2011 dominerades Sudans politik av frågan om självständighet för södra Sudan. I den folkomröstning som hölls i södern i januari röstade nästan 99 procent för självständighet, och juli delades landet i två delar då den nya nationen Sydsudan utropades.

Fördjupning

Omar Hassan al-Bashir har varit president i Sudan sedan 1989 års militärkupp. 1999 vann han en maktkamp med sin närmaste man Hassan al-Turabi, som då ledde regeringens islamistiska stödparti NCP (Nationella kongresspartiet). I januari 2000 övertog al-Bashir posten som ordförande i NCP. al-Turabi uteslöts och bildade ett nytt parti, PNC (Nationella folkkongressen, även förkortad PCP i engelsk översättning).

Södra Sudan

Kriget i södern

Inbördeskriget i södra Sudan mellan Sudans regering och söderns rebeller pågick i en första omgång 1955–1972. Sedan kriget startat på nytt 1983 blev striderna mer intensiva. Kriget utsträcktes även till Nubabergen och andra landsdelar som brukat räknas till norden.

Vid sidan av den ledande rebellrörelsen i södern, John Garangs dinka-dominerade SPLM/SPLA, etablerade sig lokala miliser och krigsherrar. I skuggan av det större kriget utspelade sig en rad småkrig. 2003 upphörde i stort sett striderna mellan regeringen och SPLM/SPLA, men lokalt fortsatte våldet.

Motsättningen mellan norra och södra Sudan är gammal. Araber och andra muslimer i norr bedrev i århundraden handel med svarta slavar från södern. Efter självständigheten 1956 vägrade södern låta sig styras från det arabisk-muslimska Khartoum. Makthavarna i Khartoum talade av och till om att införa islamisk lag, sharia, i hela Sudan. De icke-muslimska folken i södern såg islamiseringen som ett hot, medan araberna uppfattade icke-muslimernas motstånd som förräderi mot nationens enhet.

Darfur

Sudans västligaste del, Darfur, är ett område minst lika stort som Sverige med sju miljoner invånare. Viktigaste städer är El Fasher och Nyala. Darfur hör till det muslimska, norra Sudan. Tre svarta folkgrupper dominerar: fur, zagawa och masalit. De svarta är bofasta bönder, ibland halvnomader, men i Darfur finns också nomadstammar som räknar sig som araber.

Andra lokala konflikter

Konflikter mellan regeringen i Khartoum och regionala grupper pågår eller har pågått i flera delar av Sudan.

Utrikespolitik och försvar

Sudans förhållande till USA är komplicerat. Amerikanerna tenderar att ta ställning mot den arabiska regeringen i Khartoum och för de upproriska svarta i Darfur, liksom tidigare för svarta, förmodat kristna sydsudaneser. I Washington minns man tiden innan president Bashir helt tog över, då Usama bin Ladin hade träningsläger i Sudan. I FN:s säkerhetsråd har Sudan stöd av Kina. Egypten ser med oro ett självständigt södra Sudan som ännu en konkurrent om floden Nilens vatten.

Ekonomi

Även om många sudaneser ännu lever i stor fattigdom har pengarna från oljan börjat sippra ned till gemene man. Svåra problem återstår dock att lösa om södra Sudan ska bli självständigt. Den mesta oljan finns i södern, eller i omstridda gränstrakter mellan norr och söder. Samtidigt kan inte södra Sudan föra ut sin olja utan nordsudanesisk medverkan.

Naturtillgångar & energi

Sudan producerade troligen omkring 500 000 fat råolja per dag 2007. Landet var därmed det året Afrikas till storleken sjätte oljeproducent (efter Nigeria, Algeriet, Libyen, Angola och Egypten).

Jordbruk & fiske

Två av tre sudaneser livnär sig av jordbruk och/eller boskapsskötsel. Basgrödor är durra, hirs och vete. Bomull var länge den viktigaste exportgrödan, men under 1990-talet intog sesamfrön den platsen. Bomull och socker odlas mest i norr. I torra områden i Kurdufan och Darfur planteras acaiaträd som utsöndrar gummi arabicum, som bland annat är en viktig ingrediens i de amerikanska dryckerna Coca Cola och Pepsi Cola.

Industri

Med undantag för den nya, oljerelaterade industrin är industrisektorn liten. De första fabrikerna byggdes i början av 1900-talet för bomullsberedning. Livsmedel tillverkas också. Nationaliseringarna på 1970-talet gjorde så stor skada att industrin först vid millennieskiftet började hämta sig något.

Utrikeshandel

Tack var oljan har Sudan de senaste tio åren haft ett överskott i handeln med utlandet. Förutom oljan är jordbruksprodukter viktiga exportvaror.

Arbetsmarknad

Sudaneser har laglig rätt att bilda och vara medlemmar i fackföreningar, men i verkligheten är fri facklig verksamhet omöjlig. Det enda tillåtna förbundet är det regeringskontrollerade Sudan Workers Trade Union Federation (SWTUF).

Sociala förhållanden

Inbördeskrigen i Sudan har drivit miljoner människor på flykt inom landet (se vidare nedan samt Södra Sudan respektive Darfur). Krigen har, tillsammans med perioder av torka, då och då orsakat svältkatastrofer.

Kommunikationer

Den 120 mil långa huvudvägen från Khartoum över Kassala till Port Sudan stod ensam för en tredjedel av Sudans asfalterade vägnät när den invigdes 1980. I övrigt fanns vägar som var farbara året om mest i nordöst och kring Khartoum.